<!– INGRESS –>
<p><strong>På Orust, Sveriges tredje största ö, lyser höstsolen och trädens sprakande färger behöver inga filter för att vara vackra. Här, på en gård omgiven av den bohuslänska naturen, har Alf ”Jesus” Johansson bott och verkat i snart 20 år. Tusentals vändor har det blivit upp och ner för backen. Men nu börjar frågan smyga sig på: Har den 76-årige örebroaren snart lagt handen på sin sista travhäst?</strong></p>

<p>Han har levt större delen av sitt liv bland hästar. För Alf Johansson har travet aldrig bara varit ett arbete. Det är en livsstil.</p>

<p>Smeknamnet Jesus har följt honom genom åren, och historien bakom är lika enkel som den är rolig. På ett gammalt körkort var Alf så lik Jesus att han fick sitt smeknamn. Och det fastnade. I travets värld är han helt enkelt Jesus. Bland vanligt folk är det däremot Affe som gäller.</p>

<p>– Allt började på 1970-talet. En kompis pappa hade travhästar och det blev vägen in i en värld som jag sedan aldrig riktigt lämnat.</p>

<p>Sedan dess har det blivit åtskilliga år i travets tjänst, och vägen till gården på Orust har gått via flera tränare och stall.</p>

<p>– Jag flyttade ner till Rellsbo gård och A-tränaren Peter Lindblom i början av 1990-talet.</p>

<p>Hösten 1992 gick flyttlasset vidare till Karlskoga och privattränaren Erik Jansson. Där blev Alf kvar i fem år innan han återvände till Rellsbo.</p>

<p>– Sedan flyttade jag tillbaka till Rellsbo och hade ett samarbete med Seppo Komulainen. Efter det fick vi tips om det här stället på Orust. Det är 19 år sedan nu.</p>

<p>Och det är här han blivit kvar. På gården där hästarna, träningsrundorna och vardagens rutiner fortsatt att fylla dagarna.</p>

<p>När frågan kommer om vilken som är den bästa hästen han haft genom åren behöver Jesus inte särskilt lång betänketid.</p>

<p>– Sonroys Vippi och Royal Limousine.</p>

<p>Den förstnämnda finns fortfarande kvar på gården. Sonroys Vippi har hunnit bli hela 28 år gammal, men ser fortfarande oförskämt pigg ut.</p>

<h2>Men hur länge tänker Jesus själv fortsätta?</h2>

<p>I morgon sitter han återigen bakom en häst när Charming Evy Sisu gör sin 104:e start. Och kanske är det just hon som blir den sista tävlingshästen i ett travliv som sträcker sig över mer än ett halvt sekel.</p>

<p>När Charming Evy Sisu en dag lägger tävlingsskorna på hyllan kanske Jesus hänger handskarna bredvid.</p>

<p>Eller så blir det inte alls så.</p>

<p>– Jag vet inte. Hittar jag en starthäst och mår bra kan det bli att jag fortsätter. Det här är ju mitt liv.</p>

<p>Efter över 50 år med hästarna är det kanske inte så lätt att bara sluta.</p>

<p><strong>Och något säger oss att Jesus ännu inte har lagt handen på sin sista travhäst.</strong></p>