Nyårshälsning från Frankrike!

Âret blev som vi hoppats, men ändâ inte. Med bara nâgra fâ dagar kvar av 2017 sâ känns en tillbakablick av âret som om det hade kunnat bli mycket bättre.  Kanske korkat att se det sâ med tanke pâ hur mycket pengar hästarna sprungit in. Men lite här och där hade kunnat gjorts annorlunda för att fâ till ett ännu bättre resultat. Men fördelen med ett nytt âr är ju just det… Att man kan göra om och göra rätt igen.
Mitt sabbatsâr som egen tränare blev till ett âr av funderingar. Troligtvis sâ lämnas licensen in för gott nu om nâgra dagar. Eter att under hela 2017 haft fokus och koll pâ idel ädel fina hästar sâ känns suget inte längre där att börja om igen i division II. Och utöver ett fett erbjudande om att bli mâlvakt för en avstängd tränare, sâ har väl min licens mest legat och dammat under âret. Enda hästen pâ träningslistan har inte hunnits med alls. Och det har varit ytterst fâ och moderata prestationer som den för dagen tjockare och tjockare pâllen har lyckats visa upp.
Vâren var turbulent med mycket fokus pâ Your Highness. Vi tog oss dock till start och en känslosam andraplats i Olympiatravet detta âr. Men hästarna har presterat och extra roligt har det varit att se att blandningen Frankrike/Sverige har visat sig vara ett vinnande koncept. Bra uppträning och moraliska segrar här nere pâ smâbanorna har resulterat i fina segrar i större sammanhang pâ svenska banor.

Man ska inte se bakât, bara framât sägs det ju. Och vi ser med tillförsikt fram emot sista söndagen i januari. Mitt enda bidrag till spänningen bestâr ju annars mest i markservice, busschaufför och hovslageri. Men alla drar sina strân till stacken för det som nu känns som det största svenska hoppet till att slâ Bold Eagle 2018. Bara 50 talet meter frân Readly Express hage gâr en bror till Örnen. En lillasyster gâr ocksâ i en hage ett stenkast längre bort. Sâ inte ska det väl vara helt omöjligt för tränare Nurmos att fixa till det där sista pâ gârden som redan har format Frankrikes kelgris nummer ett.

1 jan blir som vanligt en dag av trav inne pâ Vincennes. Av mina snart 13 nyârslag sâ var första âret det som jag minns mest. nyâr 2005 var jag inte bara vaken ända till tolvslaget. Jag var ocksâ ute och rände pâ en bakgata mitt i Paris. Inne i en miniatyriskt liten rysk restaurant sâ skulle nyâr firas. Det var Jori, Veijo, Kulan och nâgra till som var bordsällskap. Fantastisk mat och det nya âret kom som i ett nafs. Det var där och dâ som jag sedan insâg att ingen, och dâ menar jag ingen, taxibil var villig att lämna Paris innerstad för en körning till den suspekta adressen Domaine de Grosbois. Jag och Jori jagade taxibilar i en dryg timme pâ smâgatorna, men inget napp trots att en del mutor vid sidan om var inblandade. Sâ det blev till att sova ihopkrupen i en hotellstol och vänta in första tunnelbanetâget som skulle gâ den 1 januari. För hem sâ fort som möjligt var ett mâste. Starthäst pâ Vincennes stod pâ schemat.
Efter det har det blivit mânga nya âr som snurrat förbi. Mest i sömnens utkanter, dâ jobbet med hästar har krävt sena kvällar och tidiga morgonfodringar. Men första nyârsafton i Paris höll jag mig i alla fall vaken.
Pâ mândag är det dags igen. Nytt âr, nya lopp. Nya chanser och nya möjligheter.

Monica

Lunch i Lyon
Julshow
STL-FINALER MED V75® CHAMPIONS
Julbord

© Åbytravet 2019