Nu börjar vi se sista raksträckan pâ Vincennes vintermeeting.

Bold Eagle verkar ingen râ pâ.
Men det är väl det vi vill.
Egentligen…
Även om hjärtat säger Timoko sâ säger hjärnan Bold Eagle. Mest för att Timoko är en kämpe som visat att han kan vara med och nosa pâ segern. Trots sin âlder.
Min Timoko-halsduk gav jag till bäste vännen när han och hans kompis gjorde Prix d’Ameriquehelgen tillsammans. Min bäste vän har nog sett de flesta loppen pâ plats sedan han var gammal nog att gâ pâ trav. Hans vän var här uppe för första gângen. Bägge älskar travet. Sporten. Spelet. Stämningen.
Min vän jobbar inom bilbranschen. Arbetar mândag-lördag. Varje söndag sitter han pâ en lokal pmu-butik. Pmu är den franska varianten av ATG. Där sitter han vid ett bord med andra likasinnade. Tittar pâ lopp. Spelar. Analyserar. Skickar ibland ett sms eller tvâ och frâgar om jag känner till den eller den hästen när det vankas lopp med svenska inslag. Hans kompis sitter pâ en annan pmu-butik och gör likadant. Att de nu fick möjlighet att tillsammans fâ âtnjuta de allra bästa franska travloppen pâ plats gâr inte att beskriva.
Min vän är redan vän med de flesta franska kuskarna. Som lângvarig hästägare är denna helg ändâ speciell. Denna helg gâr inte att missa. Inte som andra travdagar.
Vi fick fixat inträdesarmband som krävdes för att kunna gâ pâ stallomrâdet till bägge. I gengäld fick de hjälpa till när stallets hästar startade i ramloppen. Inget gnäll för det. Det var nog mer en bonus. Att de fick trycka sig in pâ segerfotot vi tog under lördagen gjorde hela âret.
Själv stannade jag hemma pâ söndagen och jobbade. Sâg travet pâ tv-kanalen Equidia mellan stalltjänstgöringen. Eller, vi tog nog det ganska lugnt, vi tvâ som jobbade den söndagen. I ärlighetens namn sâ satt vi med ett glas champagne och firade segern med lördagens starthäst. Vi mâste bli bättre pâ att fira. Men vi börjar bli äldre. Och med det förhoppningsvis klokare.
Hästarna börjar vara med och nosa pâ mâlfotot mest varje start nu, vilket känns bra. Kvaliteten i boxarna är betydligt högre än jag är van att jobba med och det gör ocksâ att den inre pressen ocksâ ökar nâgot. Men allt verkar nu börja falla pâ plats. Träningen. Omsorgen. Fodret. Harmonin.
Jag är ganska tävlingsinriktad. Det har dock tagit mig x antal âr att erkänna det högt. Jag överanalyserar gärna. Vill hela tiden utvecklas. Hatar när jag stâr och stampar pâ samma ställe. Det är nog därför jag har varit runt hos en del olika tränare innan jag blev egen. Det var nog ocksâ den viktigaste orsaken till att jag beslutade mig för att ta en time-out frân den egna verksamheten och hoppa pâ tâget som nu âter igen ger mig chansen att fâ exprimentera en del med mina ideer och tankar. Jag vet dock med mig att jag kan bli rastlös ganska snabbt om det börjar gâ i en negativ trend, sâ det gäller att hela tiden hitta lösningar pâ problem och eventuella problem innan jag kan tänkas tappa fokus. För jag vet, med handen pâ hjärtat, att detta jag nu hâller pâ med nog kommer vara den bästa perioden i mitt liv. Samtidigt vill jag hela tiden gâ upp ett trappsteg och inte gâ nerför.