Snart dags för den dagen som ska vara Frankrikes nationaldag

Detta var frân början tänkt att bli ett inlägg om alla de meeting som under juli och augusti pâgâr pâ olika travbanor runt om i Frankrike. Men det fâr bli nâgot att skriva om nästa gâng. Tiden kändes felvald. Och om bara nâgra dagar ljuder Marseljäsen och Frankrikes nationaldag har fâtt en ny innebörd. Sâ hästanknytningen flimmrar mest förbi i periferin under denna blogg.
Snart bara dagar kvar tills ârsdagen av dagen som kom att förändra allt. Hela veckan hade det blâst orkanstyrka längst medelhavet. Trots det planerades det för fyverkerishowen som skulle gâ av stapeln drygt hundra meter ut frân hamnen. Lägenhetens balkong hade första parkett med bara 20 meter frân hamninloppet.
Under tisdagen började de bâtar som skulle agera avskjutningrampar att placera ut sig i rätt lägen. Orkanvindarna ökade och fram mot kvällen sâg det tidvis ganska ostadigt ut. Onsdagens planering ute till havs försvârades ytterligare och pâ kvällen sâg vi bâtarna bege sig frân platsen. Det stora nationaldagsfyverkeriet verkade ha kommit av sig. Pâ kvällen kom informationen pâ tv att allt skulle flyttas fram till den 15e alt 16e juli i stället.
Sâ jag och bäste vännen beslöt oss för att tillbringa nationaldagen pâ travbanan i Cagnes sur Mer. Stadens stora fyverkerier skulle gâ av stapeln mellan de tvâ sista loppen under kvällen. Normalt sett bjöd travbanan pâ fina fyverkerier 20 min efter sista loppet, men nationaldag innebar vissa förändringar. Fördelen nu var ju att fyverkerierna skulle skjutas upp drygt 9 km frân den vanliga platsen och de startande hästarna skulle inte bli sâ stressade av oljudet.
Lagom till segerdefileringen av lopp 5 sâ började den magnifika showen. Bäste vännen pâpekade att vi borde ha tagit oss bort till strandpromenaden och följa nationaldagsfirandet mer pâ plats. Men allt för mycket trafik gjorde att vi ändrade oss.
Fyverkerierna tog slut och sista loppet gick. Lagom tills vi satt oss i bilen för hemfärd sâ möts vi av ett oändligt koppel polis- och brandbilar som kör i vâr motsatta riktning, men tänker inte sâ mycket mer pâ det. 
inuter senare börjar det pipa frenetiskt i telefonen. Nyhetsmedierna pâbörjar sina första sändningar om det tragiska som hänt. Jag slâr pâ tv-appen i telefonen och fâr in nyhetskanalen BFM tv som redan har börjat sända ut information om det tragiska som precis har skett pâ Nice strandpromenad Promenade des Anglais. 
n amatörvideo som visar lastbilens fasansfulla framfart pâ vägen rullar nu i mobilen. Och det kommer bli ett uppvaknande för de annars sâ idylliska städerna längst medelhavets kust. 
De 4 milen hem känns overkliga. Det gâr sakta upp hur nära det var att vi faktiskt tog oss dit i stället för att stanna pâ travbanan. 

Eftr terrorattacken i Paris âret innan var vi ju självklart medvetna om allt som kunde hända. Men ändâ sâ kändes det sâ främmande att det skulle hända nâgot här nere. Trots att vi redan dâ i november 2015 blev indirekt hotade i och med att Franska flottan hâller till i Toulon, bara tvâ mil frân Hyeres där jag bor. Sâ när franska presidenten skickade hangarfartyget Charles de Gaulle till östra medelhavet sâ sâg vi pâ nära hâll hur de förberedde sig. Bara dagen innan avfärd gjorde de en sista övning pâ just den plats där fyrverkeriramperna sattes upp utanför balkongen bara dagar före Nice-dâdet. Och just flottan var ett av huvudmâlen vid ett eventuellt angrepp mot Frankrike. Men vi var sâ lângt ifrân maktens korridorer i Paris, sâ vi var liksom odödliga…

Franska folket krävde dock att de minsann inte skulle skrämmas. Dâ borgmästaren i Hyeres ville ställa in det framskjutna nationaldagsfyverkeriet efter den tragiska händelsen sâ blev det högljuda protester. Fyrverkerierna skulle gâ av stapeln den 16e juli. Sâ var det sagt och sâ skulle det bli. Det blev dock aldrig nâgon stämning. Hela hamnen var avspärrad i olika sektioner. Poliser med automatvapen patrullerade de annars sâ pitoreska gâgatorna. För att ta mig till stallet fick jag i dagar efterât passera genom bâde polis och militäravspärrningar.
Trots att det senare mer och mer lutade ât att dâdet genomfördes av en psykisk sjuk man och inte av en islamistisk grupp sâ innebar denna fruktansvärda dag att allt ställdes till sin spets. Franska rivieran blir aldrig den samma igen.
Nu pâ fredag är det dags igen. Redan nu har de meddelat att allt firande är framskjutet till dagen efter. Den 14 juli är inte längre den Franska Nationaldagen. Den 14 juli är dagen dâ vi hedrar de 84 personer som dog pâ en av de mest välkända platser pâ rivieran.
Monica