Ny blogg från Monica Hellqvist
Franskt trav är i många ögon synonymt med Vincennes och dess vintermeeting. Men franskt trav är mycket mer än så. Fransk travsport för mig är mångfald. Här finns allt. Höger och vänstervarv. Från små 800 metersbanor till stora 2 000 metersovaler. Gräs, sand, kolstybb. Och i vissa fall rena stubbåkrar och banor som stolpas upp runt en kohage mitt ute i ingenstans. För en franskfödd häst finns alla möjligheter till att hitta rätt bana och rätt förutsättningar till att tjäna fina pengar. För våra svenska hästar börjar även landsortsbanorna öppna upp sina portar för de sk europeiska loppen där alla europeiskfödda hästarna får starta. För de amerikanskfödda hästarna finns ett fåtal sk internationella lopp. Men i huvudsak får de hålla till på banor som erbjuder grupplopp.
I lördags (4/3) avslutades Vincennes vintermeeting. Nu blir det några veckors uppehåll och Paris andrabana Enghien får hålla ställningarna. Men det lockas fortfarande med storlopp. Nu på söndag laddas det för Frankrikes största sprintlopp i Cagnes sur Mer. Criterium de Vitesse går över 1 609 meter och verkar bli ett bra lopp i år igen. Sista chansen att se trippelvinnaren Timoko att kanske ta sin fjärde seger i lika många försök i detta lopp?! Cagnes sur Mer är annars en bana som erbjuder 80 tävlingsdagar under året. Ett vintermeeting (dec-mars) och ett sommarmeeting (juli-sept) där trav och galopp/hinderlöpning blandas. Dessa meeting skiljer sig från Vincennes, då banan i Cagnes även erbjuder boxar och boende för de aktiva under tävlingsperioden.
Men på söndag är det alltså Criterium de Vitesse som lockar. Förutom trav lockar solen och det brukar vara många soldyrkande svenskar på plats under söndagens trav. Och med handen pâ hjärtat… Vem vill inte sitta på läktaren med ett champagneglas i handen och titta på trav i början av mars med sol och dryga 20 grader i luften… En god vän har restaurangen på banan och denna helg utgör en stor del av säsongens inkomstkälla. Drygt 2 500 platser är bokade sedan veckor tillbaka och det är främst skandinavier och italienare som hittas runt borden till den specialkomponerade menyn som erbjuds till ett bra pris.
Glad att som gammal Veijo-anställd se att stallet tog många priser under årets gala. Årets skötare blev Robert Bergh anställde Ida, som jobbar här nere tillsammans med sin sambo. Ida är jätteduktig och åker Frankrike runt och selar ut hästar. Samtidigt som jag är glad för hennes skull tycker jag priset är lite skevt utdelat. Ska det inte ges till skötare som jobbar med hästar som startar i Sverige.. Och som har ett begränsat antal passhästar…
Nu har vi börjat prepareringen inför den 29 april. Den svarta damen känns fin och två bra banjobb inne på Vincennes har visat att vi är på rätt väg. Inte många veckor kvar nu innan det blir årsdebut. Vi har haft en riktigt bra form på stallets övriga starthästar och dec-feb har visat att vi är på rätt väg. Nu känns det motiverande att sikta mot vårens och sommarens starter på landets övriga 240 banor.