Veni, vidi, vici

Veni, vidi, vici
Sâ kan man beskriva den lilla bruna hingsten med den lânga kallblodslika manen. Hästen som inte verkar göra en fluga förnär gjorde det som så många ansåg vara omöjligt. Om det är världens största lopp ligger i betraktarens ögon. Kanske Elitloppet är större. Kanske Hambletonian. Men det är i alla fall världens tuffaste lopp. Lâng distans, brant nerförsbacke och en sugande uppförsbacke väntar de få utvalda. Och den lilla hästen med den otroliga löpskallen gjorde det som vi alla hoppades, men inte riktigt kunde tro på. För vem kunde egentligen begära att hästen med mindre än 25 starter i bagaget skulle ta ner Frankrikes kejsare Bold Eagle.
Vi glömde dock alla bort en sak. En finsk tränare med ett långsiktigt tänkande. I klass med de allra bästa franska tränarna, som är så otroligt bra på att pricka in formen i precis rätt ögonblick.
Ända sedan natten då jag tog mig ut för att ta emot Åby Horselines transport med denna lilla bruna häst, så har vi levt tätt inpå hans och skötarens vardag. Vi har servat och vart till hands för att göra uppladdningen sâ friktionsfri som möjligt. Och det har varit en pärs. Alla vet vi hur många hästar som lämnar träningen i full form och som gradvis tappar denna när flytten är gjord. Hästen kanske inte trivs. Träningsförhållanden ändras. Rutiner ändras. Men vi har varit skötare och tränare tillmötes för att lösa de små problem som kan vara avgörande för hur resultatet kan bli i slutändan. Tränare och skötare har varit tvungna att lita på att de vi samarbetar med kan sitt jobb och sköter sig likt de i Sverige. De har enkelt uttryckligen sagt; ok, låt oss köra med ert team. Hovslagare och osteopat.
Den lilla hästen har hela tiden haft sin viktigaste person vid sin sida. Hon som dagligen har skött markarbetet under hela hans karriär. Så han litar blint på att hon ska fortsätta göra det som hon gjort hela tiden. Och det är inte lätt att kastas ut mitt i ingenstans. I ett land som man inte kan göra sig förstådd i och hela tiden känna att man är i vägen och ställer till extrajobb för de andra. Men det är ju det som varit vårt bidrag. Vår present till detta team. Att vi ställer upp och gör allt vi kan. För tjusningen med denna sport, vår sport, är ju just det. Att det spelar ingen roll vart du är eller vart du ska. Det finns alltid folk som finns där vid sidan om.
När det väl var dags för start så ligger all press i kuskens händer. Då spelar det inte längre någon roll allt det andra. Det går liksom inte att göra om det. Du får en chans på dig att det blir perfekt. I detta loppet ska allt stämma.
Och det gjorde det…
Hela Frankrike tog emot den lilla hästen med den långa manen. Under hemresan så kördes vi om otaliga gånger av tutande bilar med blinkande lampor. En bil vevade ner takluckan och drog upp en flagga från loppet. Mitt ute i ingenstans. Loppet berörde långt fler än de 40 000 besökarna på plats.
Morgonen efteråt sâ pratades det i de vanliga radio- och tv kanalerna om den lilla svenska hästen. Född och uppvuxen i Normandie och nu tillbaka sedan drygt två måndader för den sista uppladdningen i den lilla byn Mortree med mindre än 1000 invånare.Den lilla byn som innehåller en enda restaurang. Restaurangen som han anknytningar till familjen L’Herite. Familjen som driver Haras de Sassy. Samma haras som har hand om nationalklenoden Timoko. Idag, till ära för den lilla bruna hästen med den lânga manen, sâ hade amerikanska flaggan delat plats med Vincennes flagga. Och i mitten, en stor framsida från Paris turf pâ den lilla bruna hästen tillsammans med sin kusk. Kusken som också sitter pâ samma väg tillsammans med den numera pensionerade Timoko. Bara så där. Mitt i maten. Tillsammans med en flaska champagne, donerat av restaurangens ägare så kommer en försiktig förfrågan från ett par i matsalen. Kanadensare visar det sig.på genomresa i Frankrike. Också de travtränare. Kan kanske skötaren till denna underbara lilla bruna häst kunde tänka sig att ta ett kort med dem.Cirkeln sluts nog där. Normandie handlar om så mycket mer än ostar och calvados. Det handlar om en stor respekt för våra fyrbenta djur.
Och i detta nu så handlar allt mest om en liten brun häst med en väldigt lång man.
Monica

© Åbytravet 2024