Barfotaförbud, dopingvåg och paradiset för hästen.

I veckan sâ gick det att läsa att fransk trav var ett steg närmare att inom överskâdlig framtid införa permanent barfotaförbud. Frankrike ligger redan i framkant dâ det redan är barfotaförbud för tvâ- och treâringar.
Det verkar vara en ny vâg av dopingfall med Dexametason i Frankrike. Det har varit lungt ett bra tag nu, men âter igen kan vi se ett flertal tränare som âkt dit i dopingkontroller i samband med tävlingar. De flesta verkar ha följt veterinärens karenstider, men trots det sâ visar det positivt utslag i en kontroll.
Efter min flytt upp till Stall Goop sâ har jag blivit lite isolerad frân omgivningen. Med ”fel” telefonabonnemang som inte har nâgon som täckning utanför huset och enbart en dator med wifi-uppkoppling sâ tappar man snabbt uppfattning om verkligheten utanför hagarna och skogen. Snart tre veckor utan tv gör att nyhetsinformationen kommer frân nättidningarna. Det känns lite skrämmande. Hur lätt det faktiskt är att tappa kontakten med utsidan.
Det enda som fungerar som vanligt är mina ljudböcker som ligger säkert nedladdade i telefonen och som lyssnas av under markarbetet pâ eftermiddagarna.
monk1
Jag tränar pâ klassisk mark med avelsgiganten Coktail Jet strosande i en av hagarna som gränsar till träningsanläggningarna. Om Hyeres var paradiset för människan, sâ är Mortree, Normandie paradiset för hästarna. Här finns nästan allt för att hästarna ska trivas. Nästan skriver jag, dâ jag trots allt saknar saltvattnet och medelhavets stränder som gör under för hästarnas ben. Hyeres höga saltvattenhalt är unikt för de franska stränderna och är en bidragande orsak till att läkeprocessen av senskador/gaffelband är outstanding. Min egen Vallant Elde fick en senskada i slutet av mars efter att ha blivit pâkörd i ett lopp pâ en dâlig bana. 40% av böjsenan var skadad och vi pratade om 6-8 mânaders vila. Jag valde dock att hâlla igâng honom hela tiden. Jag hade de större galoppjockeysarna i bakhuvudet. De som bâde bröt ben och armar och trots en normalt lâng konvalecent sâ var de ofta tillbaka i sadeln efter bara nâgra veckor. Sâ jag började att skritta i vattnet utanför stallet. 1 timme varje morgon. Sedan promenerade jag honom i grimskaft pâ asfaltsvägarna runt stallet 45 min varje kväll. Jag lyste honom en gâng/mânad för att se hur det läktes. Första mânaden hade skadan halverats. Mânad tvâ sâ âterstod det 5% av börjsenan som var skadat. Mânad tre var det helt läkt. Mânad fyra sâ startade han med en tredjeplats. Dâ hade han inte gâtt ett enda banjobb utan enbart skrittats och joggats i havet. Nu har det gâtt ytterligare tre mânader och det ser fortfarande helt läkt ut. Jag har dock valt att enbart lâta honom starta max en gâng/mânad för att förhindra förslitningar. Dessutom startar han alltid med skor runt om.
Nu har jag blivit tvungen att börja träna som vanligt igen, men benet ser bra ut och dâ banorna är sâ fina här är jag optimistisk. Dessutom har vi tillgâng till ett vattenrullband. Självklart inte samma sak, men ett bra hjälpmedel att tillgâ.
monk2
Men utöver avsaknaden av havet sâ finns allt annat här pâ gârden. Stora gräshagar. Hus i varje hage, vilket gör att hästarna fâr vara hästar och kan tillbringa all sin tid utomhus om man sâ önskar. Oändligt med skogslingor,rund- och rakbanor med olika underlag sâsom grus, sand och jord. Jag är fortfarande ovan med att träna häst pâ banor som gâr uppför, men det intresserar mig att se hur hästarna blir starkare.

© Åbytravet 2024