Varför uppskattar man aldrig det man har innan det är för sent?

Monica Hellqvist är numera proffstränare i Frankrike, men är uppvuxen i Sverige och har tidigare jobbat hos Veijo Heiskanen. Här på Hört & Hänt kan ni läsa Monicas blogg.
Jag tycker ofta att det är så. Med bara en vecka kvar i (enligt mitt tycke) den vackraste delen av Frankrike så börjar jag plötsligt att inse att jag inte har gjort nâgot av allt det som jag ville göra (icke hästrelaterade planer).  Mina första tre âr efter att jag tog ut min licens, sâ flyttade jag till en liten by mitt i Provence. Jag hyrde en lägenhet ârsvis i semesterkomplexet Pierre Vacance. Medan semesterfirare med golfklubborna pâ axeln betalade mer än 10 000 sek/vecka för att nyttja anläggingens alla faciliteter sâsom en 18 hâls golfbana och ett vattenland, sâ använde jag endast lägenheten till att sova och äta i. Under mina tre âr där sâ satte jag fötterna i den privata poolen tvâ gânger.
Nu, sedan tvâ âr tillbaka, sâ bor jag 20 meter frân medelhavets strand vid Hyères hamn. Utöver mina dagliga morgonbesök vid vattnet dâ vi tränar hästarna, sâ har jag ännu inte bevistat stränderna i privat syfte.
Bildresultat för Hyères
Jag ser ofta liknelser inom travet. I Sverige vill vi sâ gärna jämföra svensk och fransk travsport. Lite som att jämföra äpplen och päron dâ förutsättningarna är helt olika. Men det jämförs och ofta hör man att det är bättre i Frankrike (frân svenskt hâll).
Visst har vi högre prispengar att köra om. Men fransk travsport tänker tyvärr inte lângsiktigt och tömmer ârligen den budget som finns. Jag har inga siffor frân svenskt hâll, men vet att Sverige har en buffert och kan sâldedes hantera en oväntad utgift eller förändring i planeringen. Här nere sâ brukar x antal trav- och galoppbanor tvingas ställa in de sista tävlingsdagarna vid ârets slut, dâ det saknas medel till att betala ut prispengar.
Sen tror jag inte att de med amatörlicens i Sverige förstâr hur bra de har det. I Frankrike kör proffs och lärlingar i samma lopp. Amatörer fâr enbart köra mot andra amatörer. Och det krävs minst tre segrar eller 30 körda lopp innan de fâr köra lopp under tävlingsdagar som anordnar spel (pmu). Sâ inga kuskar med amatörlicens fâr köra i vanliga lopp. Amatörer fâr heller inte skicka faktura pâ sina tjänster. De förväntas köra lopp för att de tycker det är roligt och fâr  inte ta betalt av tränaren de kör för.
Det finns dock ett undantag. Pâ Korsika sâ fâr amatörer köra mot proffsen. Detta för att det ska gâ att fâ ihop tillräckligt mânga kuskar till de tvâ loppen som körs varje söndag under sommarhalvâret. Dessutom sâ är det endast där som kuskarna över lag debiterar 10% pâ inkörda pengar.
Sâ det känns som en enkel lösning att enbart se till det som är positivt i ett annat land. Man kanske ska se till allt det som faktiskt är bra där man är.
Pâ banan jag tillbringar mina dagar pâ här i Hyères sâ är budgeten extremt liten. Trots att det annordnas närmare 50 trav-och galopplopp varje âr sâ är den totala budgeten frân fransk trav och galopp inte mer än drygt 50 000 euro. Det är ändâ ganska mycket för en fransk landsortsbana, men dâ den ocksâ anses vara en träningsanläggning sâ ökas anslagen. Men för att fâ in mer pengar sâ används banan till mycket mer än bara det som den är byggd för.
Bildresultat för Hyères
Restaurangen hyrs ut varje vecka till bröllop, yogakurser, konferenser och friskis och svettis. Banans innerplan används till allehanda musikevenemang, rock-konserter, jazzfestivaler etc. Banorna och skogen runt omkring byggs om varje âr till olika terränglöpningstävlingar. Förra âret höll vi i VM-finalerna i cross country. Det byggs bmx-banor i skogen med start och mâl pâ travbanans raksträcka. Under vâren hâlls det dressyr och hopptävlingar i min hage pâ travbanans innerplan.
Det stör en del för oss aktiva. Men samtidigt vet vi att det krävs extra inkomster för att det ska kunna hâllas igâng. Det gâr inte att gnälla i alla lägen. Ibland sâ gâr det emot vad vi vill,men för vâr fortlevnad sâ mâste vi anpassa oss till râdande ekonomiska situation.
 

© Åbytravet 2024